Tjugoåtta
Födelsedag, födelsedagsgris, ett år äldre. Funderade häromdagen om jag är där jag vill vara. Tjugoåtta år, är jag nöjd, stressad eller bara bekväm.
Att vara tjugoåtta år, bo i mitt drömhus, lever med den finaste genomsnällaste människan man kan hitta och har den härligaste hulliganen i hela världen, jag är nöjd och framförallt lugn.
Jag vet att jag tjatar mycket om barnlöshet och tacksamheten över att kunna ha fått ett. Kanske för att jag upplevt mycket genom åren, har själv fått känna på och kämpat, både genom familj och själva.
Jag hade mer än gärna försökt hjälpa, stötta och följa människor som lever med ovissheten eller rentav vetskapen av att kanske inte kunna få barn.
Att fylla tjugoåtta gör värken bu eller bä. Jag känner mig ett år äldre. Eller för all del ett år klockare. Jag är där jag vill vara i livet och jag kräver absolut inte mer, eller jo kanske, tycker ni inte att Malin Herbing klingar fint?
