När ordet huligan fått en ny innebörd
Det finns få människor i livet som man skulle göra allt för. Det finns få människor i livet som man känner gränslös kärlek till och det finns få människor som jag känner som är mer huligan än Ebbe Ingvar Bertil.
På morgonen smyger jag ner och hoppar in i duschen, lagom till att jag klätt och sminkat mig, slår aldrig fel, hör jag från ovanvåningen en Ebbe som vaknat och kallar på pappa.
Sen, utan att överdriva, är det full rulle. Hemma kan han härja hur han vill, hämta saker, öppna skåp, klättra i soffan och leka i lekrummet, problemet kommer när man är hos någon annan.
Det ät bara till att jaga, vakta hänga över honom som en hök. Jag förstår att alla barn är någorlunda huliganer men detta är extremt. Man ska känns, klämma och gärna kasta allt man kommer över.
Dock är han väldigt noga med att hela tiden ha koll på att mamma och pappa är i närheten, låt denna period gå över fort. Det finns inget värre än mammiga eller pappiga barn, tyvärr finns det inte så mycket och göra.
Imorgon är det dags för dagis igen och jag vet att Oscar hatar att lämna en ledsen och panikslagen Ebbe. Jag förstår honom verkligen.
